🌃 Nattsvart

Det är intressant med de associationer som finns till orden natt, mörker och svart. Förutom att färgen svart kan vara karaktäristiskt för en del människors klädval eller stil, eftersom svart är lätt att kombinera med andra svarta kläder, så är det oftast, kanske lite tunga, näst intill deprimerande eller skrämmande accosiationer. Varför är det så? Det är ju ändå under natten och i sömnen som vi har möjlighet att reparera oss. Det är under nattens vila som all bearbetning sker av dagens händelser. Natten och mörkret innebär i det hänseendet något positivt för oss som människor, men ändå associerar vi mörker och svärta till död, begravning, rädsla eller deppighet mm. 

Vad är effekten av nattens och mörker, i och med att det är en reparationstid? Det som repareras återfår ju sin funktion som t.ex. när bilar repareras och trasiga delar byts ut till hela. Under nattens sömn ges jag möjlighet till en reparation för att kunna fungera som människa och där hjärnans bearbetning av dagens händelser gör att jag kan förstå mig själv och andra bättre i tolkningen av mina drömmar.

Det positiva med mörkret är vilan som den skänker. Det blir påtagligt när jag cyklar under vinterhalvåret och beroende på vilken belysning jag har så cyklar jag ibland mer på muskelminne eller känslan jag har av vägen än på synens kapacitet. Sträckan genom den mörka skogen inger en otrolig harmoni som bara en sovande skog kan utstråla. Det enda som kan störa skogens sömn är vinden som blåser i trädkronorna. Vinden får träden att spjärna emot och gör så att de inte riktigt kan slappna av och bara stå och vila. Bortsett från vindens effekter, så befinner sig resten av skogen i en skön dvala fram till dess att solen stiger upp och försöker få sina strålar att tränga igenom bladverk och stammar, med ett blandat resultat. I mörkret finns också tystnaden och den kombinationen är fantastiskt rofylld. Det är på den här tiden på dygnet som jag har möjlighet att finna mig själv bit för bit och i den här kravlösheten kommer många kreativa tankar. Det är den perfekta tiden när inget kräver min uppmärksamhet, jag kan rå om mig själv till hundra procent och njuta av det. Varken syn eller hörsel kräver uppmärksamhet, mörkret och tystnaden tar bort allt som kan distrahera. Här finns näst intill ett oändligt utrymme för tankarna att rymmas på.
När jag närmar mig bebyggda trakter, så märker jag kontrasten tydligt. Här lyser gatlyktornas sken mellan trädstammarna och ju närmare ljuset jag kommer, ju mer liv och rörelse blir det. Den ökande ljus- och ljudnivån blir  som att morgonen sträcker på sig, som en katt som sträcker på sig efter att den har vaknat. Med ökningen av ljus och ljud, trängs många av mina tankar bort till förmån för yttre intryck och impulser. Den harmoniska skogen lämnar över till en ny fantastisk dag som tar sina första trevande steg.