Kan man köpa respekt? 

Jag har lagt märke till att det jag ser upp till eller respekterar hos andra, är oftast det jag strävar efter, i hopp om att själv få den respekt som jag ger till den egenskap som jag ser upp till och respekterar hos andra.
Respekt. Vi vill bli respekterade, men hur? Enligt min iakttagelse, (vilken kan ha brister), så verkar det som att respekt är starkt kopplad till mina egna värderingar. Rent praktiskt, eftersom vi har olika värderingar, skulle det innebära att det finns en osäkerhet om jag kommer att bli respekterad eller inte. Osäkerheten ligger i vilka människor jag möter och hur deras värderingar ser ut i förhållande till mina egna.

Vad utgår respekt ifrån? Kan det t.ex vara status? Attityd? Klädstil som representerar status eller attityd? Dominans? Rädsla? Hierarkisk placering på jobbet? Jag påstår att alla ovan angivna alternativ stämmer, men beroende på var jag har min identitet, så stämmer vissa alternativ bättre än andra. Men med utgångspunkt från var jag har min identitet så finns det ytterligare alternativ vilket jag skulle påstå inte är något av de ovanstående. Det alternativet är att jag respekteras av andra först när jag börjar respektera mig själv. Eller när jag respekterar andra som de är, utan kamouflage, vilket är betydligt lättare om jag respekterar mig själv först. De här två alternativen, som kanske egentligen är ett och samma alternativ, tror jag är grunden till att bli respekterad för den jag är och inte för det som jag symboliserar eller försöker att utge mig för att vara. Jag tror också att min medvetenhet om mina dåliga sidor gör att jag brister i respekten till mig själv, vilket präglar mitt förhållande till min omgivning.

Varför är det viktigt att bli respekterad? Tyder det på en acceptans? Eller bara att ingen ser ner på mig? I och med min teori, att respekten grundar sig i min egen självbild, så innebär det att när jag accepterar mig själv och inte ser ner på mig själv, så kommer den tanken eller inställningen bl.a. att skapa en fysisk förändring i mig och jag sträcker på mig och ser stolt ut. Med den kroppshållningen kommer ingen att kunna se ner på mig, därför att jag utstrålar en styrka. Det finns ett men här och det är att den stoltheten kan väcka avundsjuka, så det finns ingen garanti mot skitsnack oavsett vilken hållning du har, bra eller dålig.

Varför strävar folk efter ära och berömmelse och inte efter självinsikt? Kan orsaken vara att ära och berömmelse är en genväg till respekt utan att själv behöva börja med att respektera eller att arbeta med sig själv? Kan det också betyda att självinsikt kräver mer tid och bearbetning från min sida och kan tyckas vara mycket svårare än att köpa sig respekt?

Som exempel, hur reagerar jag t.ex på en bild på något dyrt som är uppladdat på sociala medier? Är det irritation, obehag, överlägsenhet eller en känsla av mindervärdighetskomplex? Vad i så fall är det som triggar den känslan? Jag tror att känslan som skapas av bilden som läggs ut på sociala medier, ska bidra till att den som har publicerat bilden ska få ett personligt erkännande eller respekt utifrån bilden. I det här fallet sker det en ihopblandning av sak och person. Men problemet kommer när betraktaren av bilden känner att om jag inte har en lika fin segelbåt, motorcykel, skoter, hus eller resa att visa upp som motsvarar bilderna på de sociala medierna, så kommer jag inte att bli respekterad för den jag är utan för den bilden som jag lägger upp. Skulle min upplagda bild inte motsvara det som den andre har lagt upp så skapas en känsla av att inte bli respekterad. Men skulle jag lägga upp liknande bilder som den andres, så skulle vi hamna i en slags jämviktig relation, men utan respekt för de enskilda individerna. En motsvarande bild skulle på det sättet kunna generera en slags ömsesidig antirespekt. Respekt ges till en bild och det bilden symboliserar istället för till personen.

Det här tycker jag tyder på, att jag speglar mig i den andres värderingar, en spegling som inte behöver överensstämma med verkligheten. Vad innebär det att spegla sig i andras värderingar? Jag gör en tolkning av en annan människas värderingar och lägger in mig själv i dennes värderingar utifrån den tolkningen som jag har gjort via bl.a. sociala medier. Det går också att göra tolkningar av människor när jag träffar dem i verkliga livet, utifrån klädstil och agerande. Det innebär att jag gör en tänkt värdering av mig själv utifrån vad jag tror att den andra personen har för värdering av mig. Det betyder inte att det är rätt tolkning, vilket gör att jag i värsta fall kan må dåligt utan anledning av de slutsatser som jag drar utifrån min tolkning.

Men har jag då inte tappat min självrespekt i samma stund som jag får de känslorna? Jo, för jag vill ju innerst inne bli respekterad för den jag är inte för det jag symboliserar eller äger.

Kan dyra märken vara en genväg till respekt. Är det möjligt? Skulle respekt kunna vara så viktigt att man är beredd att betala nästan vad som helst för att få det? Ja, en del är beredda att betala ganska mycket, både vad det gäller pengar och tid, vilket kan leda till tragedier, uppbrott och annat obehag. I samband med husvisningar, så har jag upplevt hur en del nästan kan gå över lik för att bli ägare till ett hus, för att huset har “rätt” adress.

Att köpa respekt kan vara en “genväg” till en identitet som jag tror, är jag. Men genvägar är som bekant senvägar och den identiteten som jag köper blir bara en fasad, som lätt krackelerar. Det finns med andra ord en möjlighet att få respekt utifrån dyra märken eller märken som signalerar något som jag vill stå för. Men det fungerar bara under förutsättning att jag umgås med personer som har samma värderingar som jag har.

Jag tror därför att det är möjligt att köpa respekt, under förutsättning att alla är överens om vad som inger respekt. Om så inte är fallet så går det inte. Det gäller detsamma för att imponera, det funkar bara om alla är införstådda med förutsättningarna eller vet vilka personerna är, som det talas om. Skulle inget av de kriterierna uppfyllas, så faller det hela platt.

Advertisements

Hus 🏡 

I samband med att en kollega visade sitt hus på nätet via Street view, så slogs jag av att varje hus bär på en unik historia.

Husets historiska berättelsen börjar med den rådande tidsandan och dess värderingar som influerat arkitekten. Vars erfarenheter och livshistoria, sätter sin prägel på huset och som även har haft en tanke med husets funktion och utformning. Arkitektens tanke om varje rum och vad de ska användas till samt storleken på respektive rum och även var de specifika rummen ska vara placerade i förhållande till varandra spelar roll i utformningen. Det finns också en tanke med husets storlek och hur många som kan tänkas bo där. Hur utformningen av utsidan ska se ut spelar också en viktig roll för hur helheten av området blir, t.ex. om huset ska vara gammaldags, modern, snygg, mysig eller funktionell. Vilken roll som färgen kommer att ha för att ge ett harmoniserade intryck i samklang med utformningen, kan tyckas vara underordnad, men har också betydelse.

De som flyttar in i huset sätter sedan sin egen prägel på både utsidan och insidan i form av färgval, mönster och inredning med möbler och tyger. Prägeln sätts också på det sätt som rummen väljs att användas till. Det här förändras med nya ägare och deras tankar, visioner och smak.

Ytterligare en dimension av husets historia sätts av de som lever där. Deras värderingar, åsikter och hur de agerar mot varandra och mot grannarna. Hur deras känslor är gentemot varandra, om de är frustrerade, mysiga, kramiga eller på väg ifrån varandra. Om de har det harmoniskt, med kärlek, glädje eller skratt eller om väggarna döljer bråk, oharmoni, otrohet eller missbruk.

Det här syns inte på utsidan, eftersom huset omsluter dess invånare och skyddar dem från omvärlden. Men huset kan också i sitt “skydd”, orsaka skada på de som bor där, då ett rop på hjälp kanske inte uppfattas av dem som är utanför.

Ett hus står oftast kvar flera generationer, vilket gör husets historia enormt intressant. En del av den historiken fick vi ta del av när vi skulle ta bort de olika lagren av tapeter. Här visar sig bl.a husägarens eller de olika husägarnas tycke och smak för färg och mönster. Här syntes också vad som var karaktäristiskt för de olika tidsepokerna som huset hade upplevt hitintills under sitt liv.

Huset vittnar också om det intresse som de inneboende har haft, t.ex ett vackert välanvänt bakbord, vilket gick sönder när det skulle bäras ut. Kanske var det en protest. Det var ändå lagat med flertalet skruvar, men det hjälpte inte och i hallen drog det sin sista suck. De otroligt många blomkrukor, som vittnar om en hjälpsam ägare som har fått blommor i små arrangemang eller som en enstaka växt som tack för hjälpen. Huset kan också visa upp en enstaka bild på en av hyresgästerna som har huserat på andra våningen eller en kassabok från 1932, som var en ekonomisk hjälp till att handla lagom mycket. Det är intressanta små historielektioner och de får vårdas ömt i minnet.

Vad varje hus bär på och vilka diskussioner som har förts innanför väggarna kan det bara fantiseras om. Men varje hus skapar en nyfikenhet på hela dess spektra av berättelser och är man lyhörd, så finns det möjlighet till att ta del av den dolda historien.

Bekräfta det positiva :-)

Inga-Lill Valfridsson har skrivit en bok som heter Mod att möta förändringar. Bland annat tar hon upp användandet av affirmationer som en viktig del när jag ska genomföra ett förändringsarbete. På sidan 204 beskriver hon hur vi dagligen använder affirmationer, men på ett negativt sätt. Några exempel som hon tar upp är: Det kan jag inte eller Jag kommer för sent eller Det är aldrig någon som lyssnar på mig. Det är meningar som känns igen och om de upprepas, så åstadkommer jag en negativ hjärntvätt av mig själv, vilket till slut blir en självuppfyllande profetia.

Det som jag tycker är intressant är fortsättningen som hon skriver om. Där hon menar att det jag borde göra istället, är att praktisera hjärntvätt åt andra hållet d.v.s en positiv hjärntvätt. Det innebär att jag skulle kunna säga till mig själv: Det där gjorde jag bra eller Jag kan inte än, men jag kommer att lära mig eller Jag kommer i tid o.s.v.

På en av de tepåsar som jag har begagnat, stod det en gång: Watch your thoughts they start your action. En handling startar alltid med en tanke. Eller som brorsan förklarade processen när ett beslut ska tas. Det tar oftast inte så lång tid att genomföra beslutet. Det som tar längst tid är perioden innan beslutet. Därför att innan beslut och genomförande så har jag processat fram många tankar om alternativ för att kunna fatta rätt beslut. Det är därför enormt viktigt att tänka de tankar som är bra för mig och som får mig att må bra, för att åstadkomma de positiva beslut och handlingar som jag vill uppnå. Inga-Lill beskriver det enormt bra, på s.121 i sin bok:

När du koncentrerar dig på bristen så växer den eftersom du lägger din energi där.

Hur sant och lätt är det inte att fokusera på det negativa, vilket också gör att det är svårt att komma ifrån det. Särskilt svårt är det om det är en attityd som jag har lagt mig till med. Det är egentligen inte så svårt att förstå fokuseringens effekt, men när en vana har fått fäste så krävs det först att jag blir medveten om det negativa i vanan innan jag kan börja arbeta bort den negativa vanan. Ibland kan medvetenheten kännas lika ömt som ett blåmärke. Den enkla kortsiktiga lösningen gör att jag undviker medvetenheten, trots att kunskapen finns där. När jag har kommit över tröskeln till medvetenheten, får jag tillgång till en enorm frihet till att forma mitt liv på det positiva sätt som jag önskar. Och fokusera på det området som jag vill ska växa.

Inga-Lill skriver om de positiva affirmationerna på s. 204, som ett sätt att tvätta bort ett tankebudskap som inte gagnar mig och ersätta det med nya tankebudskap, som hjälper till att skapa det som jag vill ska ske. Det innebär att den skapande tanken som jag tänker, genererar en handling som baseras på tanken, oavsett vad den tanken är och utifrån det skriver hon:

Du skapar det du upplever med dina tankar. Det du tänker påverkar vad du gör och hur andra beter sig mot dig. Med tankens skapande kraft kan viljan segra över vanans makt.

Jag tycker att orden med tankens skapande kraft är helt underbara. De skänker hopp, inspiration, en tro på otroliga möjligheter. Känslan som jag får av att läsa det här är glädje, frihet och obegränsning.

Vinterdag 

På väg till jobbet på morgonen är färgskalan begränsad inne i skogen. Trots de begränsade nyanserna så visar sig skogen i all sin prakt. Konturerna av de svarta trädstammarna och buskarna mot den vita snön är magiska i sin skönhet. Halvvägs in i skogen börjar dagen försiktigt att göra entré och himmelen övergår från svart till mörkblått. När jag färdas på cykelvägen, går det ibland att se upplysta fläckar på marken inne i skogen. Vid en närmare titt ser jag att det är månljuset som reflekterar sig i vattenpölar vilka bildar en oväntad, vacker och intressant markbelysning.

När skogen börjar närma sig gränsen mot bebyggelse visar himmelen upp den fantastiskt sagolikt vackra djupa kornblå nyansen. Just den kornblå nyansen känns som tagen ur sagan Aladdin’s lampa. 

Från min plats på jobbet kan jag på morgonen följa himmelen’s färgskiftningar. Det är som att det varje minut målas ett nytt fantastiskt konstverk av naturen. Det ena mer fantastisk än det andra. Solen färgar himmelen från horisonten och uppåt, i ljus orange, vitt, ljusblått och högre upp på himlen är den blå nyansen mörkare. 

Mitt på dagen dominerar pastellfärgerna. De upplevs som ljusa och kalla eller så är det bara temperaturen ute som är kall. De färger som dominerar i skogen under dagen är brunt på stammar och buskar istället för den svarta färgen som är på morgonen. Det finns ett undantag och det är björkarna, där det nu syns att de är svartvita. På dagen skapar det frostbitna bruna stammarna, björkarna och buskarna konturerna mot den vita snön. Berget eller åsen visar upp en mörk stensida på de branta ställena. Här har snöflingorna inte fått grepp om stenen för att kunna lägga sig, men annars är också berget snöklätt. Himmelen är vackert ljusblå och klar. 

Solnedgången som nu är fördröjd, jämfört med innan jul färgar himmelen i orange toner och stadens ljus färgar molnen i en blandning av orange och rosa. Men inne i skogen syns inte nyanserna från staden, för här är himmelen mörkt blå. Det är först när bebyggelse närmar sig med sina gatlyktors sken som stadens färger av orange och rosa blir tydlig. 

Det känns lyxigt och harmoniskt att varje dag få tillgång till och uppleva de här enormt vackra scenarierna. 

Mod 

För ett tag sedan fick jag möjligheten att få se en otroligt fascinerande tavla som min vän S har målat. Jag kommer inte att berätta om hur tavlan ser ut, eftersom den är den första tavlan som ingår i ett projekt vilket ännu inte är klart. Däremot tänker jag berätta lite om vilka tankar som tavlan bl.a. skapade. En del av de tankarna handlar om mod till att vara sig själv och den styrkan som både krävs och genereras av det. 

Jag upplever det som att det finns en lättsam inställning till färdigställande idag, där saker och ting aldrig slutförs om det uppstår för stora hinder. Det här inverkar på mitt sätt att se på mig själv och det jag gör. När det blir jobbigt så lägger jag av, eftersom jag är så van vid t.ex snabbkaffe, snabbmat och andra enkla lösningar. Om jag agerar utifrån de talanger som jag har men hör någon säga något negativt om det som genererades utifrån talangen, så skapar det lätt en känsla av att det är fel och att jag borde ägna mig åt något annat. Det beror till viss del på att vi vill att allt ska vara enkelt och ha enkla lösningar. Men så fort jag väljer en annan väg än den som jag är ämnad till att gå så misshandlar jag mig själv och konsekvenserna blir negativa. Precis som snabbmat är en enkel lösning på kort sikt, men har negativa effekter på lång sikt. 

Men i det här samhället som präglas av enkla snabba lösningar, så finns en fråga, hur ska jag kunna bli bättre om jag inte ger mig tid till att öva? För även om det finns en talang och dragningskraft till att göra något, så behöver jag ändå öva, eftersom ingen kan någonsin vara fullärd från början. Om jag gör en parallell mellan övning och slipning eller skärpning av en kniv, så krävs det  närkontakt och att ojämnheter slipas bort för att vässa kniven, för saknas närkontakten, blir den aldrig vassare. På samma sätt så slipar jag min talang genom övning. En övning som ökar på närkontakten med min talang, vilket behövs för att kunna utveckla den. Men när jag lägger av med något som jag innerst inne vet att jag är ämnad till att göra så är det på samma sätt som när jag försöker skärpa en kniv utan närkontakt, jag förblir den jag var innan och utvecklas inte och kniven förblir slö. 

När jag följer strömmen trots att jag innerst inne vet vad som är rätt för mig, så släpper jag taget och ansvaret för mitt liv. Inom elektronik är definitionen av att följa strömmen, minsta motståndets väg, vilket det också är för människor, men här innebär det att ta den kortsiktigt enkla vägen. Effekten blir som titeln på den sång som Louise Hoffsten sjöng för några år sedan i melodifestivalen “Only the dead fish follow the stream”. Genom att inte våga, tar jag död på det som jag har potential till att utveckla och när jag följer strömmen föder jag min rädsla inför att göra det som jag är ämnad till att göra och den rädslan driver mig sakta mot en mental och kreativ död. Den 11/11-17 skriver Alice Teodorescu i GP, till sitt ofödda barn om varför det är viktigt att vara modig och inte ge efter för rädslan:

Och glöm inte att omvandla rädslan till mod, ty enbart den som är annorlunda kommer att bli oersättlig.

Det Alice också säger i den här kärnfulla meningen är, vilket också stämmer mycket bra överens med Louise’s titel, att om du blir kvar som en i mängden och sakta tillåter dig att dö för att du inte vågar stå upp för din unikitet, så kommer du aldrig att bli den enastående individen som gör och är en skillnad vilken också kommer att vara oersättlig. Den vägen är inte enkel. Orsaken till det är jantelagen, tro inte att du är förmer än andra. Det jantelagen missar är att det är inte tron på att jag är förmer än någon annan, det är tron på mig själv enbart, utan jämförelse med någon annan, men även om jantelagen misstar sig och inte ser skillnaden, så orsakar den trots det negativa effekter. Det beror på att många människor klarar inte av att en individ tror på sig själv, därför att den personen är tillräckligt stark för att kunna simma mot strömmen. Den som simmar mot strömmen provocerar utan att vara provokativ. Här vill jag poängtera en viktig sak, lova att du bara umgås med de människor som lyfter upp och tror på dig. De som inte gör det, är inte värda att umgås med. 

I Mikael Andersson’s bok Armlös, benlös men inte hopplös citerar han Mary Anne Radmacher om mod, på sid 179: 

Mod är inte alltid något som ryter högljutt. Ibland är mod den stilla rösten som vid dagens slut säger: I morgon ska jag försöka igen. 

Visst är det underbart beskrivet om modet, som den lilla rösten som viskar, imorgon ska jag försöka igen. Hur många gånger sätter inte minnet käppar i hjulet och trycker ner modet till en bottennivå och hur svårt är det inte att ta sig upp därifrån trots försök till att utplåna och dränka minnet? 

Där du är just nu, kom ihåg att lyssna till den lilla rösten som i slutet av dagen säger, imorgon ska jag försöka igen. 

Friktion 

När man åker från Hisingen ner till Tingstadstunneln står det på en husvägg, på ett av husen som ligger på höger sida: 

​Låt ditt liv bli den friktion som stoppar maskineriet. 

Jag undrar vad den personen som har skrivit det, menar? Jag har funderat lite på det, men inte grubblat ihjäl mig. 

Min första tanke när jag läste texten var, att den var vänsterorienterad. Där det finns en önskan om att stoppa jakten på allt som t.ex reklamen triggar oss att tro att vi behöver och som vi sedan köper utan att vi behöver det. Ett stopp av maskineriet, skulle i så fall kunna vara att stoppa all onödig konsumtion, som gagnar affärer och shoppingcenter. Att det skulle vara vänsterorienterat, tänker jag därför att, genom min förutfattade åsikt, så tror jag inte att det finns så många som har ett varuhus och samtidigt röstar åt vänster, vilket låter som ett citat ur Karl-Bertil Jonssons julafton. Där texten skulle kunna vara ett upprop till att stoppa kapitalismen, vilken på något sätt har blivit en central del av det som styr vårt samhälle och ibland också vårt agerande och våra liv. 

Men det kan också finnas en nyttig friktion på andra områden. Då tänker jag på att kunna skapa en friktion till det som är ohälsosamt för mig, för att genom friktionen kunna bromsa upp lite grann och uppnå en hälsosammare tillvaro eller kanske att varva ner från ett uppskruvat livstempo som inte gagnar någon. Där jag skulle kunna skapa friktion, så att jag gjorde färre saker långsammare och noggrant. Alltså en nyttig friktion för mig själv eftersom en långsamhet hjälper mig att se detaljerna runt omkring mig, vilket i sin tur skänker mig en glädje till att se det vackra i just detaljerna. 

Skulle jag kunna skapa en friktion som hjälper andra människor att varva ner och se världen så som den är och inte genom en blästrad glasruta. Ibland inträffar den friktionen naturligt, vid t.ex. snökaos, eller vid en katastrof. Helt plötsligt uppmärksammas livets värden med dess omgivning och människor. De detaljerna syns inte när jag ser på livet genom en blästrad glasruta. När livet börjar se ut på det sättet, så är det ett resultat av ett liv i lite för högt tempo. Eller kanske, att mitt liv levs utan att jag ingår i det?

Reklam på gymmet 

Den här tiden på året präglas många gånger av löften om att göra något till det bättre. Det märktes ganska väl den här veckan när jag tränade. Det var enormt mycket människor som jag aldrig hade sett förut samt några som jag kände igen. Denna mängd med människor gjorde det ganska så trångt bland vikterna. Jag tror att de tänker att de ska skapa en positiv förändring i sina liv i form av hälsosammare vanor. Det är ett bra initiativ eftersom det är mycket svårt att bryta vanor som man lagt sig till med. T.ex. att svänga av ett kvarter tidigare när man ska hem och ta en parallellgata till den gatan som man brukar ta sig hem på. Många gånger kommer man på sig själv när man kommit hem att jag ändå tog samma väg som jag brukar. Ska man, angående gymmet, gå på erfarenhet, så kommer intensiteten att sjunka ungefär vid mars och då kommer allt att bli som vanligt på träningen, som det brukar vara de övriga tio månaderna efter löftesperioden vid årsskiftet. 

När träningen är klar så infinner sig den sköna eftertränings-tiden som ger möjlighet till att både varva ner och se detaljer, och det är under stretchningen. Där har jag lagt märke till vilken typ av kläder och färger som används. Svart dominerar i ackompanjemang med något färgglatt. Tjejerna är de som oftast matchar tröja, byxa och skor, vilket förstås inte utesluter att en del killar också matchar tröja, byxa och skor, men det är inte lika vanligt. Oavsett om du är tjej eller kille, nybörjare eller vältränad så kan jag konstatera att flertalet använder tajta byxor. Det intressanta med de tajta byxorna är, och här spelar det ingen roll hur vältränad personen är, utan mer om hur bekväm man är i de tajta byxorna, (som faktiskt ser påmålade ut), för de som inte är bekväma har alltid ett par stora shorts över. 

Jag har också lagt märke till att det förekommer en mängd olika firmanamn på kläderna. Oavsett om kläderna är gjorda för att träna i eller inte, så representerar de som använder kläderna flera olika firmor. Ett litet axplock av den tränande reklamen från gymmet kommer här, t.o.m. i bokstavsordning. 

​Adidas, AJ produkter, Asic, Better Bodies, Carlsberg, Casall, Cochlear, Consat, Converse, Dagab, DHL, Electrolux, Epsilon, Far away adventures, Ge Blod, Golds gym, Hexagon, ICA, Inter Sport, Lärarförbundet, MM Sports (Not here to talk), Mölnlycke Healthcare, Nike, Nordic Wellness, Peak Performance, Proteinbolaget, Puma, Reebook, Ruag, Saab Rosemont, Sandahl schakt och grus, SATS, Schenker, SKF, SOC, Söder & co, Umbro, Under Armour, Whurth och ÅF mm. 

De här företagen representerar och står för något som de vill bli ihågkommna för. Det ska räcka med att se en del av namnet eller loggan för att associationer kring varumärket ska startas upp i min hjärna. Här gäller det för respektive företag att marknadsföra sig på ett sådant sätt att de associationerna är positiva för betraktaren. 

Det här är också ett enkelt sätt för nämnda företag att få gratis reklamplats. Vilket också bl.a. för tankarna till vilken reklam jag gör för mitt eget varumärke, alltså mig själv eller vilka sidor jag väljer att visa upp av mig själv för andra? Det får mig också att tänka på vad jag sprider omkring mig, är det en väldoft av de olika sidorna som jag visar upp? Är jag medveten om hur jag agerar? Eller går det per automatik? 

En kollega sade en gång till mig, att han får ont i hela kroppen när jag skrattar, eftersom jag har ett ganska högt skratt. Det är något som jag brukar tänka på när vi sitter på samma möten. Jag skrattar lika många gånger, men försöker att dämpa det lite av hänsyn till kollegan. Jag tycker att det är bra när det går att ha en rak och ärlig dialog, för jag är inte särskilt medveten om mitt beteende, hur det uppfattas eller påverkar andra. För det verkar vara så, att även om jag uppfattar något som positivt, så är det inte säkert att andra har samma referenssystem. Skratt förknippar jag med något som är positivt, men det kan också innebära motsatsen, som erfarenheten nämnd ovan. Nu tycker jag kanske inte att man ska fundera för mycket på sitt beteende, så att man låser sig i den tanken och därför agerar onaturligt. 

Tillbaka till gymmet och ett av märkena Better Bodies, vad innebär det? Bättre än vad eller vem? Jag hoppas att det innebär bättre, friskare och starkare kropp än innan jag började träna, för det innebär att jag jämför mig med mig själv. 

Det bästa jag har sett på gymmet är texten på ett av träningsredskapen: Escape your limits. Vilken frihet det uttrycker, inget som begränsar eftersom jag har rymt från dem, eller uttryckt på ett annat sätt, brutit mig ut ur mina begränsningar eller vanor. Alternativt, åtminstone försökt bli medveten om mina begränsningar så att jag vet vad jag ska försöka bryta mig ut ifrån.