Murar, gränser och begränsningar

Mikael Andersson skriver om fysiska gränser, som han övervinner på olika sätt. Han visar på ett enormt driv och det beror också på att varje fysiskt hinder som övervinns är ytterligare ett steg mot en ökad frihet. Det är lättare att förstå om man vet om att Mikael har väldigt korta armar, utan fingrar och korta ben utan tår. Hade vi med alla armar och ben i behåll haft samma engagemang när det gäller vår egen frihet, vilket kanske skulle vara på en mental nivå istället för en fysisk, så hade vi haft en svindlande frihet som i dagsläget skulle vara svår att greppa. När Mikael skriver om hur friheten utökas med att bl.a att kunna gå på toa och flyga själv så förstår man att det är inget som sker av sig själv, det är flera år av mycket arbete som ligger bakom. Ett citat från hans bok “Armlös, benlös men inte hopplös” från sidan 261; “Till sist hade jag nog inte kunnat låta bli att förklara för dem att tankens kraft är en av människans största resurser. Med den har jag övervunnit begränsningar bortom allas förväntningar. Det har blivit ett slags fundament i mitt liv och jag har fortsatt bygga upp min tillvaro genom att fokusera på min inneboende mentala kraft och min fysiska kapacitet istället för att fastna i det som råkar saknas på min kropp.”

Berlin är ett annat intressant exempel på fysiska och psykiska gränser. Innan 9 november 1989 var Berlin starkt berört av fysiska gränser eller begränsningar, ungefär som Mikael. Efter november -89, befriades Berlin från alla fysiska gränser. Det kan tänkas att befrielsen kom för fort, jämfört med Mikael som under nästan en livstid övervann den ena gränsen efter den andra. Berlin befriades från gränser på ganska kort tid, vilket dels var efterlängtat, men också lite oförberett. Ett besök i Berlin idag visar på en stad med ärr från muren i form av bl.a gatstenar i andra färger än den övriga gatan. Ärr är viktiga, för de påminner om vad som har varit och att man inte ska göra om felaktigheter som historiskt var orsak till ärren. Ärr kan också skapa gränser mentalt, vilket jag fick erfara efter att jag hade vurpat med cykeln i en liten nerförsbacke. Det tog flera månader innan jag vågade ta mig nedför den backen igen, utan att bromsa hysteriskt eller leda cykeln. Det förhindrade på så vis en total frihet i att kunna cykla obehindrat. Ett ärr som har skapat även en mental gräns, kan anas i Berlin, där det enda från öst är ampelman, motsvarigheten till vår gröna gubbe som ger klartecken att det är okej att gå över vägen och de maffigt breda avenyerna i det som en gång representerades av öst, resten är väst-inspiretat. Det som blir en mental mur, är att västsidan i stort sätt, bara har integrerat ampelman från öst och jag kan tänka mig, att det kan upplevas som en “nedvärdering” av forna östberlin’s samhälle och kultur när det, på det sättet, blir en obalans i integrationen. Den dåliga integrationen kan skapa mindervärdighetskomplex hos forna östberlin, där de kan känna sig lite kuvade i att deras forna levnadssätt på något sätt, kanske omedvetet, inte accepteras. Där det mentalt inte finns den frihet som man hade hoppats på p.g.a den begränsade acceptansen gentemot forna östberlin’s samhälle, kultur och traditioner. Acceptans bör ske på lika villkor och ömsesidigt och inte som i Berlin, på övervägande forna västberlin’s villkor. På så sätt finns det en mental berlinmur kvar, som till viss del hindrar integration. 

Ett sista citat av Mikael från sidan 267 i hans bok; “Jag fick återigen bekräftat att de mentala hindren varit betydligt större att övervinna än de verkliga fysiska hindren. När jag raserat barriärerna inne i mitt huvud var det ganska enkelt att även eliminera de praktiska hinder och problem som stod i vägen.”

Det ligger mycket i det han skriver om mentala hinder och det indikerar också att det är en längre väg att gå för berlinarna att riva den mentala muren än vad det tog att riva den fysiska muren. 

Brorsan hade ett citat på väggen när vi bodde hemma, som lät ungefär så här; “Den som aldrig känner på stängda dörrar, kan hållas instängd i ett olåst rum.” Det krävs mod till att våga bli fri, eftersom det är lättare att göra som alla andra gör. Men för att kunna leva sin potential fullt ut, är det ändå viktigt att våga ta steget. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s