Den laxrosa offerkoftan 

Vad är en offerkofta? Det är en offerroll som en del tar på sig när, vad jag tror, de inte har kontroll över sin livssituation. Kan också vara när de känner att de inte kan styra sitt liv i den riktning som de önskar. Alternativt när en persons förutsättningar inte lever upp till personens önskemål. Man skulle nog kunna säga att offerkoftan används när man känner sig som ett offer för omständigheterna och inte hittar vägen ut. 

I olika sammanhang har jag träffat på personer av olika kön och ålder som har axlat en offerkofta. Vad den specifika anledningen är till det, går det bara att göra en gissning om. Det verkar som att offerkoftan på ett eller annat sätt skapar positiva effekter för sitt offer, åtminstone på kort sikt. Bland annat märks ett problem, vilket är att den har en tendens till att med tiden, öka sättet att få sympati på d.v.s. offerstatusen ökar med tiden för att säkra sympatierna, det blir alltså mer och mer synd om offerkoftans offer.

Jag har ofta märkt att offerkoftan även grumlar synen för sitt offer, som har lätt för att blunda för det som är jobbigt och fokusera på något som kan “lösas” på ett mycket enkelt sätt, alternativt att offret stirrar sig blind på den jobbiga situationen och blir paralyserad. Med avseende på lösning så bidrar gärna offerkoftan med en “positiv” sådan. Det kan se ut som en situation där offret tror att den har en lösning. Tyvärr tar det inte lång tid innan offret kommer fram till att det måste vara något annat som är problemet som man “egentligen” brottas med, än det som man först trodde att det var. Offret har på det sättet alltid det “modernaste” problemet vilket inte är samma sak som det riktiga problemet. På det sättet pendlar offret mellan lätt- och svårlösta problem. Att pendla mellan lätt- och svårlösta problem kan skapa svårmodskänslor vilket är ett annat sätt för offerkoftan att bibehålla sitt grepp om sitt offer. Offerkoftan uppmanar då offret, i och med att situation är så “tuff”, att antingen flytta över skulden på någon annan och /eller trösta sig på ett eller annat sätt, som att stoppa i sig piller, mat eller alkohol mm. Det hjälper sällan eller rättare sagt aldrig, utan det blir istället ytterligare ett bevis på att offerkoftan kraftigt grumlar sikten för sitt offer. Offerkoftans  kraftfulla argumentation till sitt offer, om att skjuta över skulden på någon annan i den “tuffa” situationen upplevs som sann, logisk och helt rätt, trots att man i själva verket har nyckeln till lösningen inom sig själv.

Självinsikt i det här sammanhanget är en bristvara och eftersom det saknas så vägrar offret att ta till sig av omgivningens rekommendationer vilket också kan vara ett sätt att styra omgivningen på, men även att synas på. Bristen på självinsikt fyller m.a.o. två funktioner; genom sin “eländiga” tillvaro får man uppmärksamhet genom att vännerna försöker att hitta lösningar på “problemet” och genom vännernas lösningar kan man också styra vännerna i den riktning som man vill, d.v.s. till att få sympati och bekräftelse. Offerkoftans förmåga att sätta sin ägare i antingen “olösbara” situationer, alternativt i situationer som kan lösas med “enkla” medel är båda olika typer av avledningsmanövrer. Båda alternativen är sätt för offerkoftan att “skydda” sitt offer, då det svider för mycket att ta itu med det som är viktigt och det som egentligen skulle kunna lösa hela situationen.

Min erfarenhet är att personer som klär sig i en offerkofta troligtvis har dålig vana av att hantera jobbiga situationer och /eller sig själv med en djupare självinsikt.Självinsikt kan bara ses ur ett större perspektiv och är därför svår att finna i offerkoftans närvaro, då den har ett närsynt fokus.

En av anledningarna till att offret har så svårt att bryta sitt förhållande till offerkoftan är att vinsten alltid är mycket kortsiktig och därför förblindar offerkoftan lätt sitt offer som därmed tappar all förmåga att se långsiktigt. Det kräver enormt mycket av offret att bryta sig loss från offerkoftans grepp i och med att det finns en inarbetad vana av kortsiktig bekräftelse från offerkoftan. Att kunna se ett långsiktigt perspektiv tillsammans med dess positiva effekter, är ett effektivt sätt att tända eld på offerkoftan. Det är först när offerkoftan har förvandlats till aska som det finns en möjlighet att hitta svaren på sina frågor och oftast finns svaren på frågorna inom mig själv. Det kräver att man vågar umgås med sig själv. Att umgås med sig själv innebär inte att vara lika uppkopplad som den mannen var, som jag såg på bussen. Han både lyssnade på musik, messade och läste nyheter samtidigt. Även om han gör det själv så umgås han inte med sig själv, eftersom han är totalt uppkopplad. Att umgås med sig själv är att vara lyhörd gentemot sig själv och att lyssna in det som är viktigt. Det är ett första steg från allienering. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s