Reflektion på gym 

När jag stretchar efter träningen, har jag möjlighet att studera de som tränar. Det är en rolig aktivitet. Det finns så otroligt många  människor med olika bakgrund och stilar. Alla finns representerade, hela intervallet mellan de vältränade och plufsiga, mellan de som är elegant elfenbensvita till de med en vacker mörk gnistrande solbränna. Här finns också alltifrån de som är mycket gamla till de som är mycket unga. De som tränar lyfter olika tunga vikter anpassat till den enskildes styrka.

Jag kan tänka mig att de som möter mig på träningen förmodligen upplever mig som en ganska glad sparris, d.v.s. inte särskilt biffig, men inte heller så tjock.

När jag stretchar kan jag alltså studera de andra som tränar och jag har lagt märke till att många använder träningskläder som oftast ser ut att sitta lite för trångt. Personligen är jag inte så förtjust i att ha den typen av träningskläder på mig. Det beror dels på att jag känner mig tillräckligt exponerad genom att träna med de fria vikterna, vilket inte många tjejer gör, dels beror det på att jag är hjärntvättad av samhället, med att tro att jag måste se ut som en slags norm, som egentligen inte existerar. 

Jag har funderat över varför många använder så trånga träningskläder? Varför är de inte lika hjärntvättade som jag? Varför kan de avslappnat visa varenda veck på kroppen utan att känna sig besvärade? Folk har i och för sig rätt att klä sig och träna på det sätt som passar dem bäst. Men varför är inställningen så olika? Är jag mer lättpåverkad än andra, då jag har tagit åt mig så mycket av hjärntvätten att jag har format mitt liv utifrån den? Det verkar inte finnas några svar på de frågorna. 

När jag väl insåg, efter flera år eller ett halvt liv, att jag behöver befria mig från hjärntvätten och också befriade mig, blev jag samtidigt fri att acceptera både dem och mig själv, så som vi faktiskt är, vilket gav mig en ny insikt. I den stunden då jag accepterar mig som jag är, då gjorde jag mig fri, eftersom de krav jag ställer på mig själv, ställer jag automatiskt på andra, medvetet eller ej. Men ställer jag inga krav på t.ex mitt utseende, så ställer jag inte heller de kraven på någon annan. Att jag har haft krav på mitt utseende som inte är relevanta för mig som person och min egen utveckling, känns väldigt konstigt. Men insikten har befriat både mig själv och mina syn på mina medmänniskor.

Summeringen av tankarna är att, där stereotyper hyllas där är samhället låst inom de stereotypa ramarna. I ett samhälle där det finns en acceptans för mångfald, där finns det också en frihet att få vara sig själv. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s