Klosterliv – låst eller fritt?

Jag såg ett program som tog upp olika sätt att tro på. Det låg mer åt religion till än åt hängiven övertygelse i största allmänhet, t.ex. fotbollsfantaster. Ett av avsnitten handlade om klosterliv.

Programledaren tyckte att klosterlivet hade stränga regler. Några av reglerna var kyskhet, fattigdom, lydnad och plikten att stanna kvar. 

Kyskhet kan vara en sträng regel, men det kan också vara ett sätt att fokusera på och uppnå en högre nivå av medvetenhet. 

Fattigdom, skulle kunna betraktas som en befrielse, så länge jag har ett hem att komma till och har möjlighet att äta mig mätt. Befrielsen ligger i att inte ha en massa saker som äger mig och som låser in mig. För, var ligger behovet av att ha saker i överflöd? 

Lydnad, skulle det kunna uttryckas som, trohet och trohet gentemot det som jag tror på och de som jag älskar? 

Plikt, att sköta om det som jag har åtagit mig och inte låta varken boende, uppgifter eller  kroppen med inneboende själ att förfalla. 

Är det här strängt eller fel? Eller har det bara med vilken definition jag har eller skapar mig av respektive ämne? Kanske skulle man t.o.m kunna se reglerna som en väg till befrielse. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s